Tecken och symtom på en stressfraktur

Våra ben och muskler är absoluta soldater som stöder vår kropp, skyddar våra organ och klarar av alla typer av användning och missbruk. Men då och då ger de upp under stressen. Stressfrakturer är en sådan skada på benen. När du utsätter en del av kroppen för upprepad användning slits musklerna i området ner och kan inte absorbera stöten. När musklerna ger vika för överförs stöten till benet, som spricker eller får blåmärken, vilket orsakar en stressfraktur.

Stressfrakturer är vanliga inom idrotten, särskilt bland fält- och friidrottare, dansare, gymnaster, basketspelare och tennisspelare. Förutom idrottsutövare kan även personer med näringsbrist eller svaga ben drabbas av stressfrakturer.

Stressfrakturer är vanligare i nedre extremiteter

Över 50 procent av stressfrakturerna sker i de nedre extremiteterna. De är vanliga i benen på foten (metatarsalerna) och kan också förekomma i tårna, hälen, fotleden, skenbenet och höften. Stressfrakturer kan också drabba de övre extremiteterna om det förekommer repetitiv belastning där. Om du till exempel spelar golf eller tennis kan dina armar eller revben vara sårbara, medan gymnastik kan göra att din ryggrad riskerar att drabbas av stressfrakturer. Jämfört med frakturer i den övre delen av kroppen tenderar frakturer i lårbenet (femur), ryggraden, vissa fotben och knäskålen att vara mer komplicerade, med större risk för att inte läka bra eller för återkommande frakturer.

Smärta är det främsta symtomet på stressfrakturer

Det kan vara svårt att avgöra när du har en stressfraktur eftersom den inte riktigt syns och eventuella obehag eller smärta kan till en början vara mycket lindriga. Smärta i det skadade området är dock det vanligaste och dominerande tecknet på en stressfraktur. Och det kan finnas ett mönster i hur det utvecklas och förvärras när du har en stressfraktur.

Lätt smärta i början, avtar med vila

Det kan hända att du till en början bara upplever en liten smärta och detta tenderar att inträffa när du ägnar dig åt fysisk aktivitet som centrerar sig kring området. Det kan till exempel uppstå en gnagande smärta i foten när du springer eller dansar. Smärtan försvinner vanligtvis helt när du vilar.

Smärtan intensifieras med tiden och uppstår även när man vilar

Med tiden börjar smärtan en aning tidigare varje gång aktiviteten utförs. Om du till exempel spelar fotboll och har en stressfraktur i fötterna kan du till en början känna smärta långt in i ett träningspass eller i slutet av det. Under flera på varandra följande träningar kan smärtan börja under de första minuterna av matchen. Smärtan i sig kommer att förvärras med tiden och området kommer nu att göra ont även när du vilar.

Smärta och ömhet i området för frakturen

När du rör vid den drabbade delen av benet kommer du att känna en lokaliserad pinpoint-smärta eller ömhet. Detta kan vara utöver den allmänna värk du känner i till exempel hela foten.

Om du har en stressfraktur kommer du att ha:

Smärta i det område där du anstränger dig eller tränar.
Smärta som avtar med vila och återkommer när du återupptar aktiviteten.
Smärta som börjar lite tidigare varje gång du anstränger kroppsdelen.
Smärta som till en början är lindrig men som förvärras med tiden och som uppträder även när du vilar.
Smärta eller ömhet när du rör vid området.

Svullnad och rodnad i vissa fall

En stressfraktur behöver inte alltid orsaka svullnad. I vissa fall kan du dock se en mindre svullnad och rodnad där frakturen har uppstått.

Vad kan du göra åt saken?

Att behandla en stressfraktur innebär främst att ge den tillräckligt med tid för att läka. Detta kan ta cirka 6 till 8 veckor. Under denna tid måste du lägga mindre vikt på frakturen och vila. I vissa fall kan det rekommenderas att du får en stödställning eller ett gips. Kallförpackningar och smärtstillande medel kan hjälpa dig att hantera smärtan.

Vidta förebyggande åtgärder för att förhindra stressfrakturer

Enkla åtgärder kan hjälpa till att förebygga en stressfraktur:

Sluta träna om du känner smärta.

Använd lämpliga löparskor och annan sportutrustning.

När du börjar med en ny fysisk aktivitet, börja långsamt och bygg gradvis upp hastighet och varaktighet.

Ha en kost med tillräckligt med D-vitamin och kalcium för att hålla skelettet starkt.

Variera ditt träningsschema med aktiviteter med låg intensitet så att benen och musklerna får tillräcklig vila däremellan.