Stelkramp: Vanliga och sällsynta orsaker, symtom och förebyggande

Stelkramp kallas också lockjaw eftersom det påverkar nervsystemet och orsakar smärtsamma muskelsammandragningar, särskilt i käkmusklerna, vilket gör det svårt att röra på käkarna. Tetanusbakterien är vanligt förekommande i miljön och kan hittas i jord, damm och gödsel.

Den finns i form av sporer som är vilande men blir aktiva när de kommer in i människokroppen genom skärsår och sår. Lyckligtvis förhindrar stelkrampsvaccinet att bakterien infekterar människor och de få infektioner som rapporteras är bland personer som aldrig har vaccinerats mot stelkramp.

Hur du kan få en stelkrampsinfektion

Stelkramp orsakas av en bakterie som kallas Clostridium tetani. Även om denna bakterie är ganska vanlig kan den bara orsaka en infektion om den kommer in i blodomloppet, vilket innebär att den behöver en ingångspunkt för att komma in i kroppen. Dessa ingångspunkter kan vara hudbristningar eller sår.

Några av de vanligaste infektionsvägarna är sår som är förorenade med spott, smuts eller avföring. Punkteringssår som orsakas av en nål, spik eller nål kan också bli en ingång för bakterierna. Andra orsaker är brännskador, krockskador och skador med död vävnad. I sällsynta fall kan en stelkrampsinfektion också orsakas av tandinfektioner, insektsbett, kirurgiska ingrepp och injektioner.

Symtom på stelkramp

När stelkrampsbakterien kommer in i kroppen är det vanligtvis i form av sporer. Väl inne i kroppen växer sporerna till bakterier som kan producera ett kraftfullt toxin som kallas tetanospasmin. Detta toxin påverkar nervsystemet och orsakar muskelspasmer. Beroende på typen av sår tar det vanligtvis mellan 3 och 21 dagar för en stelkrampsinfektion att visa sina symtom. Några av de vanligaste symptomen är:

• Muskelspasmer, vanligtvis i magen.
• Stelhet i käkmusklerna.
• Svårigheter att svälja.
• Smärta och stelhet i kroppen.
• Huvudvärk, feber, svettningar, kramper.
• Blodtrycksförändringar och snabb hjärtfrekvens.

Är stelkramp dödlig?

Stelkramp är en allvarlig bakterieinfektion och kan vara dödlig om den lämnas obehandlad. Stelkrampstoxinet kan spridas i nervsystemet och påverka muskler som är viktiga för andningen. I allvarliga fall kan patienterna inte andas och kan behöva kopplas till livsuppehållande system.

Även om det inte finns några laboratorietester som kan bekräfta stelkramp, kan läkare vanligtvis diagnostisera infektionen baserat på symtomen och patientens historia. Behandlingen innebär neutralisering av toxinerna, administrering av antibiotika och läkemedel för att kontrollera muskelspasmer. Lyckligtvis är stelkramp inte smittsamt och sprids inte via luften eller genom att man kommer i kontakt med en patient.

Se till att du aldrig får stelkramp

Vaccination: Att vaccinera dig är ditt bästa försvar mot en stelkrampsinfektion. Om du aldrig har fått ett stelkrampsvaccin ska du prata med din läkare om att få ett omedelbart. En annan viktig detalj att komma ihåg är att vaccinet inte varar livet ut. Även om du har vaccinerats tidigare rekommenderas påfyllnadssprutor vart tionde år för personer i alla åldrar.

Första hjälpen: Sårvård spelar också en viktig roll för att förebygga en stelkrampsinfektion. Omedelbar och god sårvård kan förhindra inte bara stelkramp utan även flera andra infektioner. Alla skär- eller sticksår, t.ex. de som orsakas av en spik eller nål, måste behandlas omedelbart. Även icke-infekterade sår som blåsor, skrapsår eller andra hudförändringar måste behandlas.

Modern vetenskap har säkerställt att det genomsnittliga antalet stelkrampsinfektioner är minimalt. Men om det var länge sedan du fick en stelkrampsspruta är du sårbar för en infektion. Prata med din läkare om din sjukdomshistoria och när du senast fick ditt stelkrampsvaccin. Om det är dags för en spruta kan ett litet stick rädda dig från en ganska otäck infektion.