Autism: Vad fakta och den senaste forskningen säger

Autism är en utvecklingsstörning. Det är också känt som autismspektrumstörning och är ett livslångt tillstånd som inte kan botas och som påverkar ett barns förmåga att kommunicera och umgås med sin omvärld. De flesta symtom börjar visa sig under barnets två första levnadsår, men tidiga varningssignaler kan visa sig redan inom 6 månader. Tillståndets svårighetsgrad varierar från barn till barn, men alla har samma definierande markörer relaterade till autism. Tidig upptäckt och intervention kan hjälpa ett barn att utveckla vissa färdigheter för framtiden, men om det går för lång tid utan intervention blir det svårt för barnet och dess föräldrar att hantera tillståndet på egen hand.

Vid sex månaders ålder visar barn som utvecklar autism inga tecken på leenden eller andra varma uttryck. Vid cirka 9 månaders ålder visar spädbarn inga tecken på kommunikation, som att svara på ljud och gester. När de är ett år gamla svarar de inte på sina namn, de babblar inte och använder inte heller gester som att peka, vinka eller sträcka ut handen. Vid 16 månaders ålder kan de fortfarande inte säga några ord och gör inga försök att prata. Vid två års ålder kan barnet inte själv bilda meningar på två ord, utan tenderar att upprepa eller härma det de hör omkring sig.

När barnen blir äldre ökar symtomen på autism och blir tydligare för deras föräldrar och kamrater. De symtom som utvecklas kan delas in i fyra kategorier – sociala svårigheter, tal- och språksvårigheter, icke-verbala kommunikationssvårigheter och tecken på inflexibilitet. Många autistiska barn har också repetitiva och begränsade beteenden.

Sociala svårigheter inkluderar

• Föredrar att inte bli vidrörd, kramad eller hållen.
• Leker inte ”låtsaslekar”, engagerar sig inte med andra barn och använder inte leksaker på kreativa sätt.
• Har svårt att förstå känslor eller prata om dem.
• Verkar frånvarande och omedveten om andra människor och sin omgivning.
• Verkar inte höra när andra människor pratar med honom.
• Delar inte saker med andra människor.

Språk- och talsvårigheter inkluderar

• Har svårt att kommunicera behov eller önskningar.
• Svarar på frågor genom att upprepa dem snarare än att lyssna på dem.
• Förstår inte enkla uttalanden, instruktioner och frågor.
• Talar med en onormal röstton, t.ex. med en udda tonhöjd eller rytm.
• Använder språket felaktigt eller kan referera till sig själv i tredje person.
• Upprepar samma ord eller fraser om och om igen utan att ha någon avsikt att kommunicera.
• Förstår inte undertoner i språket som ironi, humor och sarkasm.

Svårigheter med icke-verbal kommunikation inkluderar

• Använder ansiktsuttryck som inte matchar det han säger.
• Gör mycket få gester och kan verka stel och robotliknande.
• Klumpighet, onormal kroppshållning och excentriska rörelser, t.ex. att bara gå på tå.
• Undviker ögonkontakt.
• Förstår inte andras ansiktsuttryck, tonfall och gester.
• Svarar inte på andras försök att fånga hans uppmärksamhet.
• Reagerar ovanligt på synintryck, lukter och ljud.

Tecken på inflexibilitet

• Måste följa en strikt rutin.
• Kan reagera hårt om det sker en förändring i rutinen.
• Upptagenhet med smala intresseområden, ofta med siffror och symboler.
• Tillbringar långa perioder med att titta på rörliga föremål, eller fokuserar på endast en del av ett föremål.
• Upprepar samma handlingar om och om igen.

Några av de repetitiva beteendena är att ständigt flaxa med händerna, slicka sig om fingrarna, slå huvudet mot föremål, snurra runt i en cirkel, gunga fram och tillbaka, röra fingrarna framför ögonen och knacka med öronen, med mera.

Vad studier och forskning säger

Fram till nyligen trodde man att autism var helt genetiskt betingat, men växande forskning visar att miljöfaktorer och externa faktorer också spelar en roll i utvecklingen. Dessutom verkar den prenatala miljön också vara en viktig faktor som kan leda till autism. Föroreningar som tungmetaller och bekämpningsmedel under graviditeten, liksom infektioner hos modern under graviditeten, ökar också riskfaktorerna. Vissa studier har visat att gravida kvinnor som tar antidepressiva läkemedel under den första trimestern av sin graviditet korrelerar med autistiska barn som föds.

Ny forskning har visat att autistiska barn har en betydligt större hjärna och ökad hjärnvolym under spädbarnstiden, vilket observerades genom MR-avbildning i ett spädbarns utveckling. I en studie konstaterades vidare att denna typ av hjärnaktivitet skulle kunna hjälpa forskare att förutsäga om ett högriskbarn faktiskt kommer att utveckla autism i framtiden. En grupp på 148 spädbarn valdes ut baserat på deras riskfaktor. De som hade ett syskon med autism, vilket ökade barnets chanser att själv utveckla autism, och de som inte hade någon historia av autism i sin familj. Forskarna kunde ganska exakt förutsäga vilka barn som skulle visa tecken på autism vid 2 års ålder. Även om denna studie hade sina begränsningar är den det första steget mot att förutsäga hur autism kan uppstå och vilka faktorer som också kan vara inblandade i utvecklingen av tillståndet. Eftersom forskning är avgörande för att förstå hur vissa tillstånd fungerar är detta ett steg i rätt riktning.